Biggles tipsar om Bruce.

Imorse kom mina föräldrar hem från NYC. Farsan drog visst till jobbet direkt. Jobbigt läge.

Jag gick inte upp förrän vid tolv och mamma sov (tillsammans med katten) så jag träffade henne inte förrän sent på eftermiddagen. De har köpt en del coola kläder till mig där borta, och ett nytt headset. Nice :)

Drog till Arbetsförmedligen idag. Ren formalitet egentligen, men handledaren är trevlig. Sen drog jag och klippte mig. Hade bara tänkt boka en tid men de sa att det fanns en som hade tid just då, så jag slog till.

Blev väl ganska nöjd, även om jag inte är säker på att det är exakt det jag hade tänkt mig...

(Kanske dags att städa upp i bokhyllan förresten?)

Bruce Springsteen & The E Street Band – New York City Serenade

Jag undrar hur ofta folk egentligen tar sig tiden att verkligen studera natthimlen?

Jag har gjort det ganska ofta den senaste tiden. Ibland när jag varit påväg hem en sen kväll stannar jag upp och verkligen tittar upp på stjärnorna. Igår kväll (natt) gick jag ut och tog en del foton från fotbollsplanen på den lokala skolan. Jag blev väl inte jättenöjd med resultaten...

Ska försöka igen nästa gång vi får en molnfri natt. Kanske redan i natt, vädret verkar lovande. Jag har läst på lite hur jag kan ta bättre bilder, och jag är väldigt sugen på att försöka igen!

Bruce Springsteen & The E Street Band – Something In The Night - 2010 Remastered Version

Aah...snö....igen.

Hahaha, jag skrattade faktiskt när jag såt ut genom fönstret igår kväll. Nu är det så lite av det och det är så pass "varmt" så det kommer ju försvinna i ett nafs men den här vintern var allt lite skum.

Sökte drösvis med jobb igår via arbetsförmedlingens hemsida. Jag svalde också min stolthet och sökte ett jobb på Burger King...men mejlet ville inte komma fram! Jag fick ett automatiskt mejl som påstod att mejlet inte nådde destinationen. Jag försökte flera gånger, men samma sak hände igen och igen.

Jag ser det som ett tecken på att jag inte är ämnad att jobba med snabbmat...no complaints here!

(Kommer verkligen få äta upp det där om jag skulle börja jobba på nåt sånt ställe).

Tennessee Ernie Ford – Sixteen Tons (Digitally Remastered) Spelades i slutet av ett avsnitt av Mad Men...hade glömt den här!

Den svenska arbetsmarknaden börjar verkligen gå mig på nerverna. "Du hade lite erfarenhet jämfört med de andra sökande". Okej, kul kul, jag antar att jag får gå och köpa mig lite erfarenhet på NK då...

The Heavy – Short Change Hero (hoppa till 1:25 för att slippa det onödigt långa introt).

Så är man ensam hemma...ännu en gång!

Folk frågar mig hela tiden om jag inte blir irriterad över att mina föräldrar drar iväg till NYC utan mig om och om igen, men jag har faktiskt inget att klaga över. Jag har ju varit där 5 gånger redan (tror det är fem gånger, minns faktiskt inte exakt) så jag vet vad jag missar. En jävligt cool stad, förvisso, men jag vet hur den är nu. Det är alltid häftigare första gången, och det var det också. Första gången jag var där var faktiskt för 10 år sen nu, jag minns inte exakt när, men det var under sommaren 2001. Vi bodde på Millenium Hilton, mitt emot World Trade Center, och vi åt faktiskt middag där uppe en kväll. Tänk hur saker och ting slutar...

Nu har jag bockat av andra säsongen av Mad Men. Fortfarande bra, och häftiga tidsreferenser. Sista avsnittet genomsyras av Kuba-krisen. Välspelat och intressant, folk trodde verkligen att undergången kunde komma närsomhelst, (och den kom närmare än vad folk trodde, läs här: http://en.wikipedia.org/wiki/Vasili_Arkhipov ) och det var intressant att se det gestaltas i en dramatisering.

Bruce Springsteen & The E Street Band – Lonesome Day

Jag har nu sett hela första säsongen av Mad Men.

Det är en bra serie, och den höll intresset uppe hela tiden, men det fanns en del problem.

Mitt största irritationsmoment är huvudpersonens fru, som jag stör mig på, även om det uppenbart är tänkt att tittaren ska sympatisera med henne. Svårt att definiera exakt vad, men det är nåt med hennes karaktär som gör att jag inte riktigt gillar att se hennes scener. Kanske bara är för att hon ser ut som en barbie, med löjligt "perfekt" frisyr och en liten liten skönhetsfläck under munnen i ett annars "perfekt" ansikte. :P

en stor del av det hela är ju själva 60-talet och den bild av samhället som fanns då. Och i mina ögon är den inte helt...sympatisk. Om Mad Men är representativt för hela den amerikanska 60-talsbilden, så är alla män otrogna, alla röker, och alla super, och väldigt många, alla män iallafall, under arbetsdagen...och inte så lite sprit då heller!

Lägg så till groteskt sexistiska kvinnosyner och så har du Mad Men's glada sextiotal. Det tragiska är väl att det antagligen var såhär i pr-branchen under den tiden (jag läste nånstans att det t.o.m. var värre). Sen kan jag inte förneka att det är en otroligt snygg show, kameraarbetet är väldigt välgjort och själva omgivningarna har verkligen den typiska tidigt-60-tal looken, eller iallafall så som jag tänkt mig att det skulle se ut (inklusive den äckligt "idylliska" amerikanska förorten!) Sen gillar jag de historiska aspekterna. Det amerikanska valet 1960 (JFK mot Nixon, vet du inte vem som vann så är du dålig :P ) är en viktig aspekt i flera avsnitt, och det är kul att se hur karaktärerna förhåller sig till en verklig händelse. Jag ska absolut se vidare.

http://www.youtube.com/watch?v=2X654tkCvoQ Det är ganska kul och tragiskt hur träffande den här parodin är...

Förresten slutade sista avsnitten med att spela Don't Think Twice, It's Allright, av Bob Dylan. Var faktiskt ett väldigt bra slut, passade bra med själva scenen.

Woow....galen natt det här var!

Gaming från 22:00 till 04:00 tiden. Bad Company 2, Black Ops, Battlefield 2, Left 4 Dead 2...man han med en del!

Skönt att sova ut efter det. Mindre skönt att behöva dammsuga så fort man vaknat. Meh...

Har haft duktigt ont i ryggen de senaste dagarna...undrar just varför. Kanske min säng inte är så bra trots allt?

Åh förresten, SJ ville inte ha mig. Så kan det gå...

Bruce Springsteen & The E Street Band – Trapped - Live

Jag som trodde att jag aldrig skulle gå till en studentskiva igen...förbannelse över dig Hugo! (Hater...)

Nä men det var hyfsat kul faktiskt, var nog första gången jag gick på en krog på Birger Jarlsgatan också, inte mina kvarter egentligen. Det var också lite kul med St. Patricks day, för det gav mig en förevänding att gräva fram nåt grönt ur garderoben. Hittade först inte nåt, men upptäckte plötsligt en grön väst av bommul som jag aldrig sett tidigare. Möjligen farsans gamla som mamma lagt där utan att säga nåt. Vilket fall var den faktiskt ganska snygg, när man hade en vit långärmad under, så den ska jag helt klart bruka fler gånger! Får lägga upp nån bild nån gång.

Att fota är som sagt kul, men en annan sak jag gillar med det är att folk i allmänhet blir intresserade, och pratar gärna med en när de ser en kamera. Tog några bra bilder på såpbubblor vid Hötorget häromdagen, som blåstes ut av två små barn som var där med sin pappa. Det var ganska knepigt, för bubblorna flog hyfsat oberäkneligt, men till slut sa pappan att barnen skulle blåsa åt mitt håll så att jag skulle få det lite lättare. Fick egentligen bara en två, tre bilder som var någorlunda bra, och är inte ens helt nöjd med dom heller! Men man kan inte få allt...

Bruce Springsteen & The E Street Band – American Land Irlänskt sound, me like!

Just typiskt att blogg.se inte funkar när jag faktiskt vill skriva! Fast det ser ut att ha ordnat sig nu.

Det har faktiskt varit hyfsat spännande de senaste dagarna. I onsdags sökte jag ett sommarjobb som konduktör på Tvär/Nockebybanan här i Stockholm, och efter bara 30 minuter så ringde de och bjöd in mig på en rekryteringsträff på fredagen! Så fort har det nog aldrig gått!

Sen på fredagsmorgonen (okej, runt tiotiden) ringde de från SJ och frågade om jag fortfarande var intresserad av jobbet som tågvärd på X2000 som jag sökte nån gång i januari typ! Det var jag såklart, så jag fick genomgå en kortare telefoninvervju. När vi var klara sa han att han skulle antagligen höra av sig snart för mer info om en eventuell informationsträff. Jag frågade när jag kunde tänkas få höra av dem igen och han sa "ja det lär ske ganska snart, inom en vecka iallafall."

Sen ringde han upp 20 minuter senare och bjöd in mig på en rekryteringsträff på måndagen! :D

Det gick hyfsat bra får jag nog säga. Måndagsträffen bestod av först ett möte med ett antal andra sökande där man fick allmän information om SJ, vad man ska göra på jobbet etc. Sen var det två olika intervjuer. Den första som jag fick gå på var en sorts situationsintervju, där de beskrev en situation, min roll i den, och undrade sedan hur jag skulle agera. Jag kände att det inte gick så jättebra, jag var nervös och tyckte att vissa av scenariorna inte var vad man väntade sig från en intervju hos SJ (jag äter på en restaurang med min familj?....okej). De sa att jag gjorde bra ifrån mig, men de var nog bara artiga...

Den andra intervjun gick däremot jättebra, det är jag helt övertygad om. Det var den mer traditionella typen, där man helt enkelt bad mig beskriva mig själv, och hur mina vänner skulle beskriva mig (jag sa INTE tankspridd och gay, jag är ingen jäkla härmapa!). Kvinnan som intervjuade mig verkade bli jättenöjd med alla mina svar, och sa efteråt (jag var den sista för dagen förresten) att hon tyckte jag hade en fantastisk attityd, att jag var väldigt sympatisk att prata med eftersom jag tog kontakt, gestikulerade och var ärlig, och, vilket kanske var den mest oväntade komplimangen för dagen, att jag hade en väldigt behaglig röst! Den kommentaren har jag faktiskt hört förut, men den tycks bara komma från medelålders kvinnor! Mycket märkligt...

http://www.youtube.com/watch?v=CYHGh6lmSbo Runt 1:30 börjar saker spåra ut lite grann, men värst blir det i slutet! Fast frågan är om det är något man skulle klaga över...

Jag har hamnat i en ganska märklig situation när jag skriver det här.

Saken är att jag har lust att skriva nåt, men jag vet inte vad det skulle vara.

Bloggandet är hyfsat kul har jag upptäckt, ibland är det det iallafall. Och jag vet att halva poängen med det är att man bara ska skriva om sitt liv typ, inga fantastiska historier utan bara hur dagen varit etc. etc.

Men det tar emot att göra det, för mig iallafall. Jag har ju ändå ett ansvar att inte bara fylla de här raderna med irrelevant nonsense utan med något som faktiskt kanske kan vara av intresse för en eventuell läsare. Hur nu det ska gå till, när större delen av de "händelser" som jag varit med om har visat sig vara ganska irrelevanta...eller, för att uttrycka det i klarspråk: Ingenting har hänt (vilket ironiskt nog är den direkta motsatsen till titeln på en av de böcker jag läser just nu, "Nånting har hänt").

Meeen imorrn är det Volleboll by night, ett scoutarrangemang som hålls hela natten. Även om jag inte ska spela själv (vi är för lata i mitt lag, och jag donerade blod i måndags så jag blir trött fort) så ser jag verkligen fram emot det. Jag har fått inbjudningar om såan här saker i många år men vi har aldrig brytt oss om det, men plötsligt fick vi en kick och tänkte att "visst fan går vi dit!" Jag hoppas att jag ska få träffa lite nya människor, vilket jag alltid tycker är trevligt, speciellt nu då mina vänner (de flesta iallafall) alltid är upptagna på dagtid (vardagar) vilket gör att mitt liv blir ganska trist med tiden. En av anledningarna till att jag är scout, och den främsta anledningen till att jag överhuvudtaget drar iväg på läger med jämna mellanrum, är att jag vill röra om lite i mitt social liv, inte stryka nåt, (nån) men gärna lägga till. :)

Jag slogs just av två saker:

1. Mycket av det jag skrivit ovan har jag redan skrivit om tidigare.

2. Jag har INTE skrivit om förra fredagen.

Fredagen var ganska kul, eller ja, fredagskvällen var det, då jag kände mig ganska spontan och pigg, och orkade helt enkelt inte med att sitta hemma. Jag ringde Hugo och Rickard, men båda var på hemmafest (inte samma). Rickard frågade sin polare om jag fick komma, men svaret blev ett starkt (såpass starkt så att jag hörde det genom telefonen) nej. Vilket jag kan förstå för all del, jag hade heller inte velat ha en total främling hemma hos mig bara sådär.

Jag fick inte tag på nån att hänga med men jag struntade i det och drog in till stan iallafall. Jag gick av vid Fridhemsplan först och gick in på Theodoras, där det annars alltid brukade vara nån som man känner. Den här kvällen var det inte det, så jag gick vidare över bron in till Norrmalm, tog tunnelbanan från Odenplan och gick av igen vid Medborgarplatsen. Jag svängde in på Bondegatan och kollade läget på Bonden. Det var inte nån klubb jag kände till den kvällen, och jag fick bara intrycket av att jag inte skulle trivas där just då så jag gick vidare. Jag svängde vänster och fann mig plötsligt stå på Åsögatan.

Det råkade vara så att de som ägde den lokala pizzerian, Pizza Ålsten, hade sålt sin pizzeria och istället tagit över en bar på just Åsögatan vid namn Nada. Själva baren hade de tagit hand om i flera månader vilket jag visste, men jag hade inte tagit mig tid att besöka dom än. Att de sedan sålde pizzerian kom dock som en total överraskning. (Jag var, (tyvärr, för min hälsa, wow, en parantes i en parantes!) lite av en stammis där och kände personalen hyfsat bra).

Så jag svängde till höger och gick nerför Åsögatan tills jag kom fram till Nada. Stället var mindre än jag trodde det skulle vara, men det var annars trevligt (och knökfullt). Alla i personalen kände igen mig och verkade bli väldigt glada att jag dök upp. Jag försökte köpa en cola men de bjöd på den utan att blinka. Sen fick jag även en starköl gratis, och sen en påfyllning av den. Jag försökte betala varje gång men de insisterade.

Runt ett skulle de stänga så jag gick därifrån. För ovanlighetens skull var jag smått berusad och tänkte att jag nog skulle må bra av att gå en liten promenad, så jag struntade i tunnelbanan utan gick istället uppför Götgatan till Slussen, sen över till Gamla Stan. När jag gick förbi Tunnan, medeltidskrogen, tänkte jag att jag kunde lika gärna kolla om det var nån där som man kände igen, för det var det ibland, och den här gången hade jag tur. Jag hade inte väntat mig att träffa just den här personen där, men det var en intressant överraskning. Jag fick för övrigt en halv öl av en av killens kompisar, utan nån direkt anledning vad jag kan komma ihåg...hon kanske tyckte jag var söt? Kanske inte...

Hem kom jag till slut, runt fyrasnåret. Vid Gamla Stans tunnelbana blev jag vittne till bråk, fulla typer som gjorde fula saker, såg minst en kille med näsblod. På själva tåget hamnade jag i ett samtal med en betydligt fullare kille, som påstod sig ha förlorat "fyra papp" på poker. Han verkade inte vidare bekymrad över det dock (som sagt...full). Lustigt att fyllon alltid tycks dras till mig, fast bara de väluppfostrade. Jag har aldrig hamnat i bråk med främlingar, aldrig nånsin, vad jag kan påminna mig.

Se där, jag fick ner några rader ändå!

Bruce Springsteen & The E Street Band – Darkness On The Edge Of Town - 2010 Remastered Version

Yumsi yumsi! Och ja just det, kvinnor kan! Eller nåt...hehe, jaja, hoppas att dagen varit fett! (ehehh.....)

Nu har jag fått slut på text som jag skrev medans Internet låg nere, så ingen mer copy-paste för mig! (helvete)

Donerade blod igår för sjätte gången. Kände mig hyfsat trött i morse, värre än vanligt, vilket är väl att vänta egentligen. Av nån anledning så märker jag inte av blodbristen förrän efter ett tag. Precis efter känns det som vanligt, ibland har jag nästan känt mig piggare än vanligt! Såvitt jag vet finns det ingen rimlig anledning till det, så jag kanske bara inbillar mig...

Sen på kvällen var jag hos Hugo. Har börjat dyka upp där ganska ofta numera. Vi sitter väl båda i samma båt, i många avseenden...inte helt nöjda med tillvaron, men försöker hålla humöret uppe...eller jag försöker iallafall.

På fredag blir det Volleyboll by night med scouterna. Vi i NoV (Nockeby Västerled) har beslutat oss för att gå dit, men inte spela...utan bara umgås, slappa, och dylikt, det vi är bäst på! (Det stod i inbjudan att det går bra att bara komma dit och göra just så). Jag tog kontakt med en arrangör och frågade lite mer utförligt om det, och han sa att vi iallafall kanske kunde vinna pris som lataste scoutlag, fast det är en position med hård konkurrens!

The Rolling Stones – Sympathy For The Devil

Jag kan ju lika gärna berätta att jag den 28:e svängde förbi korsningen Sveavägen/Tunnelgatan, där en stor hög med rosor vilade på det plakat som markerar platsen där Olof Palme blev mördad, för 25 år sedan.

(Det slog mig just att mordet borde ha preskiberats vid det här laget, och att mördaren inte kan bli straffad även om man får tag på honom. Eller gör man kanske undantag gällande statsministersmord?)

Jag var där med min kamera och tog en del foton (ska försöka lägga upp dom om jag kan) och det var ganska intressant att se hur folk betedde sig kring platsen. Det var en del människor som stod där, helt tysta och stilla. De la inga blommor (vad jag kunde se) utan bara stod och tittade på platsen. En del tog kort (som jag, fast jag måste poängtera att jag inte menade att vara okänslig) och en del andra la blommor, främst en röd ros. (Fanns en del gravljus där också).

Det fanns en del personer som var lite mer udda än andra. Jag såg en äldre man som kom gående från Kungsgatan nerför Sveavägen och som verkade ha bråttom. Han trängde sig igenom den lilla folkmassan vid platsen och stannade till med ett förvånat ansiktsuttryck när han såg blommorna. Han hade kanske koll på vilken dag det var, eller hade inte tänkt på att han skulle passera platsen, men han stod stilla ett par sekunder, gjorde en kort, lätt, bugning åt blommorna, tycktes säga nåt tyst och gick sen vidare.

Jag såg även en annan man, med en blombukett i handen (se ev. bild) som stod där stilla i minst 10 minuter. Han stod där när jag kom, och han stod kvar när jag gick. Han var inte vidare gammal, inte mycket äldre än 30 iallafall. Något som intresserade mig var hur tyst det var. Alla som gick förbi gjorde en stor omväg på trottoaren för att inte bryta den lilla cirkel som bildats av "sörjande" och de som stod där pratade knappt med varandra, även om de var där tillsammans. Det fanns en del turister också, men de verkade försöka visa respekt de också, och höll sig tysta, även om de inte visste exakt vem han var (eller var det kanske just det de visste?)

Och ja, vad kan jag säga? Tisdagen ägnades åt att knalla runt på stan och söka jobb. Tycker det är ganska jobbigt att behöva göra det personligen, inte för att jag är lat, utan för att jag lätt blir nervös, vilket ju knappast är en fördel, när man ska visa sin bästa sida på några få sekunder. De flesta platser jag gick till sa förresten att de inte har nåt, och antagligen inte kommer ha nån ledig plats förrän tidigast hösten. Och jobb måste jag ha innan dess, så det går ju uppenbarligen inte. Igen, varför försöker jag ens? Alla som har kontakter går före i kön, alla som har en GNUTTA erfarenhet går före mig i kön, eftersom jag inte har nån (vit) arbetserfarenhet, och då mina betyg tydligt visar att jag inte är bra på matte, så kommer de ignorera dom också. De kommande dagarna tänker jag skala av alla jävla ICA-butiker jag kan hitta i stan och Bromma. Hitills har jag bara fått nitlotter, men jag har många kvar...

Det är såna här tider som jag lätt känner att jag inte är mycket att hurra för. Och inte utan anledning, om jag får säga det själv. Ju mer jag kollar på mig själv i jämförelse med min omgivning ju mer övertygad blir jag om att jag inte riktigt passar in i den här världen. Jag är inte tillräckligt kvicktänkt, smart, snygg eller stark för att kunna sticka ut och göra ett intryck. Jag är inte trög, dum, ful eller svag heller. Jag är bara...medelmåttig. Medioker. Inget speciellt. Och det är ganska tydligt att iallafall farsan känner det också, och att han således inte är nöjd med sitt mellanbarn.

BONUS!

Fredagens citat:

-Love is a hard thing...

-That's what she said! :D

Nils Lofgren – Black Books

Här kommer ett inlägg! Gäller att passa på när Internet fungerar!

Man kan ju, kort och gott, säga att jag är lite småtrött på en del saker just nu för tillfället.
Det första som dyker upp i huvudet av irritationsmoment är det faktum att Internet har råkat ut för nån form av härdsmälta här hemma. Det tuffar på, men obeskrivligt långsamt (tänk er annars att ni måste vänta i fem minuter för att DN.se ska dyka upp. Just det.), och jag kommer inte in på MSN. Det blir jobbigare att söka jobb och att hålla kontakten med folk. Och vi vet inte vad felet är, så det är lite svårt att åtgärda det.

Det andra problemet jag har just nu är just jobbsökandet. Det känns verkligen som att jag bara slösar bort min tid. Jag har inte fått nån indikation nånstans på att jag skulle vara närmare ett jobb än för ett halvår sen.

Sen börjar jag (fast det kommer och går så jag gissar att det försvinner snart igen, som det brukar) bli lite less på detta ständiga dödläge i mitt kärleksliv. För stunden är jag inte intresserad av en enda person (vad jag kan komma på), och detta är hyfsat ovanligt för mig. Jag har tyckt att det har varit ganska skönt, men de senaste dagarna jag jag än en gång känt mig ensam, "kärleksabstinens"...Även om det inte är vidare kul att vara olyckligt kär (som jag har variut 99% av den tid då jag varit kär i nån eftersom personen i fråga aldrig varit kär i mig, eller, i sällsynta fall, varit det men "nyktrat till" fort, hm, dags att få slut på den här parantesen nu tänker jag, å andra sidan, i den bok jag läser nu, "Nånting Har Hänt", av Joseph Heller, dyker det ibland upp paranteser som tar upp en halv sida, ingen överdrift! Okej, åter till meningen) så är det faktiskt lite småspännande att ha nån att tänka på, eller försöka "få ihop det med". Det var så länge sen nån tjej visade ens en gnutta intresse av mig (två år snart) så det känns ju lite småtrist ja...

Angående Internet, så har problemet inte försvunnit, och jag skriver detta på wordpad, för att sen uppdatera när jag väl kan. Jag har ingen aning om vilken dag som ni kommer kunna läsa det här, men idag, tisdag 1/3 så är det iallafall lönlöst att försöka. Och min pappa, true to his form, verkar inte bry sig speciellt mycket, eftersom det främst är JAG som drabbas av det här, han arbetar ju inte hemma längre. Det är tydligen jag som ska försöka lösa det också, vilket jag inte riktigt förstår varför...jag har ingen som helst koll på såna här IT-grejer, det är inte JAG som betalar Telia för ett (icke)fungerande bredband (det är han, och han förlorar pengar på det här, man tycker ju att det ska vara skäl nog att engagera sig lite), och det är inte JAG som låter min lillebror ha tillgång till köksdatorn och Internet där han kan, utan minsta koll på nånting, ladda hem dussintals virus.

Internet ställer till en hel del besvär med jobbsökandet också, som jag skrev ovan. Exempel: Gick in på BR-Leksaker idag, och frågade vart jag skulle vända mig. De sa att de inte tar emot ansökningar i butikerna längre, och att man måste lämna in via deras hemsida. Det är mer eller mindre en självklarhet att alla ska ha datorer med fungerande Internet numera, så det är såklart att jag (vi) råkar illa ut om det inte fungerar. Jag KAN surfa via mobilen förresten, men det är för klumpigt för att man ska kunna skicka jobbansökningar och dylikt, dessutom måste jag ju ha mitt CV till hands. DESSUTOM, kommer jag ju inte in på Arbetsförmedlingens hemsida, och kan alltså inte söka jobb där, och jag kan inte göra de saker som min handledare bad mig göra tills vårat nästa möte (torsdag, 3/3, som antagligen har passerat när ni läser det här. Faktum är, Internet-problemet lär vara fixat då ni läser det här, så den här texten kan ju betraktas som "utdaterad" när ni läser det här, och att alla klagomål angående Internet inte längre är aktuella. Vilken förvirrande text det här måste bli. Och ännu en lång parantes! Heja!)

Skulle kanske kunna skriva ett helvetes långt inlägg om alla dessa dagar, och sen uppdatera det i stycken, eller allt på en gång...jag har inte vidare många läsare (vad jag vet) så jag kanske inte irriterar alltför många om jag slänger fram allt på en gång. Fast nä, det blir för mycket...