Sad Eyes...

Jag kan ju lika gärna berätta att jag den 28:e svängde förbi korsningen Sveavägen/Tunnelgatan, där en stor hög med rosor vilade på det plakat som markerar platsen där Olof Palme blev mördad, för 25 år sedan.

(Det slog mig just att mordet borde ha preskiberats vid det här laget, och att mördaren inte kan bli straffad även om man får tag på honom. Eller gör man kanske undantag gällande statsministersmord?)

Jag var där med min kamera och tog en del foton (ska försöka lägga upp dom om jag kan) och det var ganska intressant att se hur folk betedde sig kring platsen. Det var en del människor som stod där, helt tysta och stilla. De la inga blommor (vad jag kunde se) utan bara stod och tittade på platsen. En del tog kort (som jag, fast jag måste poängtera att jag inte menade att vara okänslig) och en del andra la blommor, främst en röd ros. (Fanns en del gravljus där också).

Det fanns en del personer som var lite mer udda än andra. Jag såg en äldre man som kom gående från Kungsgatan nerför Sveavägen och som verkade ha bråttom. Han trängde sig igenom den lilla folkmassan vid platsen och stannade till med ett förvånat ansiktsuttryck när han såg blommorna. Han hade kanske koll på vilken dag det var, eller hade inte tänkt på att han skulle passera platsen, men han stod stilla ett par sekunder, gjorde en kort, lätt, bugning åt blommorna, tycktes säga nåt tyst och gick sen vidare.

Jag såg även en annan man, med en blombukett i handen (se ev. bild) som stod där stilla i minst 10 minuter. Han stod där när jag kom, och han stod kvar när jag gick. Han var inte vidare gammal, inte mycket äldre än 30 iallafall. Något som intresserade mig var hur tyst det var. Alla som gick förbi gjorde en stor omväg på trottoaren för att inte bryta den lilla cirkel som bildats av "sörjande" och de som stod där pratade knappt med varandra, även om de var där tillsammans. Det fanns en del turister också, men de verkade försöka visa respekt de också, och höll sig tysta, även om de inte visste exakt vem han var (eller var det kanske just det de visste?)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0