Biggles tipsar om Bruce.

Jag har hamnat i en ganska märklig situation när jag skriver det här.

Saken är att jag har lust att skriva nåt, men jag vet inte vad det skulle vara.

Bloggandet är hyfsat kul har jag upptäckt, ibland är det det iallafall. Och jag vet att halva poängen med det är att man bara ska skriva om sitt liv typ, inga fantastiska historier utan bara hur dagen varit etc. etc.

Men det tar emot att göra det, för mig iallafall. Jag har ju ändå ett ansvar att inte bara fylla de här raderna med irrelevant nonsense utan med något som faktiskt kanske kan vara av intresse för en eventuell läsare. Hur nu det ska gå till, när större delen av de "händelser" som jag varit med om har visat sig vara ganska irrelevanta...eller, för att uttrycka det i klarspråk: Ingenting har hänt (vilket ironiskt nog är den direkta motsatsen till titeln på en av de böcker jag läser just nu, "Nånting har hänt").

Meeen imorrn är det Volleboll by night, ett scoutarrangemang som hålls hela natten. Även om jag inte ska spela själv (vi är för lata i mitt lag, och jag donerade blod i måndags så jag blir trött fort) så ser jag verkligen fram emot det. Jag har fått inbjudningar om såan här saker i många år men vi har aldrig brytt oss om det, men plötsligt fick vi en kick och tänkte att "visst fan går vi dit!" Jag hoppas att jag ska få träffa lite nya människor, vilket jag alltid tycker är trevligt, speciellt nu då mina vänner (de flesta iallafall) alltid är upptagna på dagtid (vardagar) vilket gör att mitt liv blir ganska trist med tiden. En av anledningarna till att jag är scout, och den främsta anledningen till att jag överhuvudtaget drar iväg på läger med jämna mellanrum, är att jag vill röra om lite i mitt social liv, inte stryka nåt, (nån) men gärna lägga till. :)

Jag slogs just av två saker:

1. Mycket av det jag skrivit ovan har jag redan skrivit om tidigare.

2. Jag har INTE skrivit om förra fredagen.

Fredagen var ganska kul, eller ja, fredagskvällen var det, då jag kände mig ganska spontan och pigg, och orkade helt enkelt inte med att sitta hemma. Jag ringde Hugo och Rickard, men båda var på hemmafest (inte samma). Rickard frågade sin polare om jag fick komma, men svaret blev ett starkt (såpass starkt så att jag hörde det genom telefonen) nej. Vilket jag kan förstå för all del, jag hade heller inte velat ha en total främling hemma hos mig bara sådär.

Jag fick inte tag på nån att hänga med men jag struntade i det och drog in till stan iallafall. Jag gick av vid Fridhemsplan först och gick in på Theodoras, där det annars alltid brukade vara nån som man känner. Den här kvällen var det inte det, så jag gick vidare över bron in till Norrmalm, tog tunnelbanan från Odenplan och gick av igen vid Medborgarplatsen. Jag svängde in på Bondegatan och kollade läget på Bonden. Det var inte nån klubb jag kände till den kvällen, och jag fick bara intrycket av att jag inte skulle trivas där just då så jag gick vidare. Jag svängde vänster och fann mig plötsligt stå på Åsögatan.

Det råkade vara så att de som ägde den lokala pizzerian, Pizza Ålsten, hade sålt sin pizzeria och istället tagit över en bar på just Åsögatan vid namn Nada. Själva baren hade de tagit hand om i flera månader vilket jag visste, men jag hade inte tagit mig tid att besöka dom än. Att de sedan sålde pizzerian kom dock som en total överraskning. (Jag var, (tyvärr, för min hälsa, wow, en parantes i en parantes!) lite av en stammis där och kände personalen hyfsat bra).

Så jag svängde till höger och gick nerför Åsögatan tills jag kom fram till Nada. Stället var mindre än jag trodde det skulle vara, men det var annars trevligt (och knökfullt). Alla i personalen kände igen mig och verkade bli väldigt glada att jag dök upp. Jag försökte köpa en cola men de bjöd på den utan att blinka. Sen fick jag även en starköl gratis, och sen en påfyllning av den. Jag försökte betala varje gång men de insisterade.

Runt ett skulle de stänga så jag gick därifrån. För ovanlighetens skull var jag smått berusad och tänkte att jag nog skulle må bra av att gå en liten promenad, så jag struntade i tunnelbanan utan gick istället uppför Götgatan till Slussen, sen över till Gamla Stan. När jag gick förbi Tunnan, medeltidskrogen, tänkte jag att jag kunde lika gärna kolla om det var nån där som man kände igen, för det var det ibland, och den här gången hade jag tur. Jag hade inte väntat mig att träffa just den här personen där, men det var en intressant överraskning. Jag fick för övrigt en halv öl av en av killens kompisar, utan nån direkt anledning vad jag kan komma ihåg...hon kanske tyckte jag var söt? Kanske inte...

Hem kom jag till slut, runt fyrasnåret. Vid Gamla Stans tunnelbana blev jag vittne till bråk, fulla typer som gjorde fula saker, såg minst en kille med näsblod. På själva tåget hamnade jag i ett samtal med en betydligt fullare kille, som påstod sig ha förlorat "fyra papp" på poker. Han verkade inte vidare bekymrad över det dock (som sagt...full). Lustigt att fyllon alltid tycks dras till mig, fast bara de väluppfostrade. Jag har aldrig hamnat i bråk med främlingar, aldrig nånsin, vad jag kan påminna mig.

Se där, jag fick ner några rader ändå!

Bruce Springsteen & The E Street Band – Darkness On The Edge Of Town - 2010 Remastered Version