Papa Go To Bed Now, It's Getting Late...

Här kommer ett inlägg! Gäller att passa på när Internet fungerar!

 


 

 

Man kan ju, kort och gott, säga att jag är lite småtrött på en del saker just nu för tillfället.
Det första som dyker upp i huvudet av irritationsmoment är det faktum att Internet har råkat ut för nån form av härdsmälta här hemma. Det tuffar på, men obeskrivligt långsamt (tänk er annars att ni måste vänta i fem minuter för att DN.se ska dyka upp. Just det.), och jag kommer inte in på MSN. Det blir jobbigare att söka jobb och att hålla kontakten med folk. Och vi vet inte vad felet är, så det är lite svårt att åtgärda det.

Det andra problemet jag har just nu är just jobbsökandet. Det känns verkligen som att jag bara slösar bort min tid. Jag har inte fått nån indikation nånstans på att jag skulle vara närmare ett jobb än för ett halvår sen.

Sen börjar jag (fast det kommer och går så jag gissar att det försvinner snart igen, som det brukar) bli lite less på detta ständiga dödläge i mitt kärleksliv. För stunden är jag inte intresserad av en enda person (vad jag kan komma på), och detta är hyfsat ovanligt för mig. Jag har tyckt att det har varit ganska skönt, men de senaste dagarna jag jag än en gång känt mig ensam, "kärleksabstinens"...Även om det inte är vidare kul att vara olyckligt kär (som jag har variut 99% av den tid då jag varit kär i nån eftersom personen i fråga aldrig varit kär i mig, eller, i sällsynta fall, varit det men "nyktrat till" fort, hm, dags att få slut på den här parantesen nu tänker jag, å andra sidan, i den bok jag läser nu, "Nånting Har Hänt", av Joseph Heller, dyker det ibland upp paranteser som tar upp en halv sida, ingen överdrift! Okej, åter till meningen) så är det faktiskt lite småspännande att ha nån att tänka på, eller försöka "få ihop det med". Det var så länge sen nån tjej visade ens en gnutta intresse av mig (två år snart) så det känns ju lite småtrist ja...

Angående Internet, så har problemet inte försvunnit, och jag skriver detta på wordpad, för att sen uppdatera när jag väl kan. Jag har ingen aning om vilken dag som ni kommer kunna läsa det här, men idag, tisdag 1/3 så är det iallafall lönlöst att försöka. Och min pappa, true to his form, verkar inte bry sig speciellt mycket, eftersom det främst är JAG som drabbas av det här, han arbetar ju inte hemma längre. Det är tydligen jag som ska försöka lösa det också, vilket jag inte riktigt förstår varför...jag har ingen som helst koll på såna här IT-grejer, det är inte JAG som betalar Telia för ett (icke)fungerande bredband (det är han, och han förlorar pengar på det här, man tycker ju att det ska vara skäl nog att engagera sig lite), och det är inte JAG som låter min lillebror ha tillgång till köksdatorn och Internet där han kan, utan minsta koll på nånting, ladda hem dussintals virus.

Internet ställer till en hel del besvär med jobbsökandet också, som jag skrev ovan. Exempel: Gick in på BR-Leksaker idag, och frågade vart jag skulle vända mig. De sa att de inte tar emot ansökningar i butikerna längre, och att man måste lämna in via deras hemsida. Det är mer eller mindre en självklarhet att alla ska ha datorer med fungerande Internet numera, så det är såklart att jag (vi) råkar illa ut om det inte fungerar. Jag KAN surfa via mobilen förresten, men det är för klumpigt för att man ska kunna skicka jobbansökningar och dylikt, dessutom måste jag ju ha mitt CV till hands. DESSUTOM, kommer jag ju inte in på Arbetsförmedlingens hemsida, och kan alltså inte söka jobb där, och jag kan inte göra de saker som min handledare bad mig göra tills vårat nästa möte (torsdag, 3/3, som antagligen har passerat när ni läser det här. Faktum är, Internet-problemet lär vara fixat då ni läser det här, så den här texten kan ju betraktas som "utdaterad" när ni läser det här, och att alla klagomål angående Internet inte längre är aktuella. Vilken förvirrande text det här måste bli. Och ännu en lång parantes! Heja!)

Skulle kanske kunna skriva ett helvetes långt inlägg om alla dessa dagar, och sen uppdatera det i stycken, eller allt på en gång...jag har inte vidare många läsare (vad jag vet) så jag kanske inte irriterar alltför många om jag slänger fram allt på en gång. Fast nä, det blir för mycket...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0