Joke's on me, It's gonna be okay,If I can just get through this Lonesome day...
Så är man ensam hemma...ännu en gång!
Folk frågar mig hela tiden om jag inte blir irriterad över att mina föräldrar drar iväg till NYC utan mig om och om igen, men jag har faktiskt inget att klaga över. Jag har ju varit där 5 gånger redan (tror det är fem gånger, minns faktiskt inte exakt) så jag vet vad jag missar. En jävligt cool stad, förvisso, men jag vet hur den är nu. Det är alltid häftigare första gången, och det var det också. Första gången jag var där var faktiskt för 10 år sen nu, jag minns inte exakt när, men det var under sommaren 2001. Vi bodde på Millenium Hilton, mitt emot World Trade Center, och vi åt faktiskt middag där uppe en kväll. Tänk hur saker och ting slutar...
Nu har jag bockat av andra säsongen av Mad Men. Fortfarande bra, och häftiga tidsreferenser. Sista avsnittet genomsyras av Kuba-krisen. Välspelat och intressant, folk trodde verkligen att undergången kunde komma närsomhelst, (och den kom närmare än vad folk trodde, läs här: http://en.wikipedia.org/wiki/Vasili_Arkhipov ) och det var intressant att se det gestaltas i en dramatisering.
Bruce Springsteen & The E Street Band – Lonesome Day
