It's All Good.

Familjen Rönn har numera en till familjemedlem i katten Märta-Louise. Ett dumt namn till en katt kan tyckas, men mina föräldrar är ovekliga, katten ska heta så.

 

Hon är liten och rädd, 12 veckor gammal, men har redan börjat vänja sig vid huset, hon krälar omkring i vardagsrummet och undersöker alla vrår för att se om det finns nåt spännande att se på.

 

Mamma är mycket glad och katten verkar redan fäst vid henne, det här var ett mycket bra initiativ.

 

Hade över Annika o Malin igår. Det var trevligt (för mig iallafall). Kändes kanske inte som den perfekta filmkvällen men det kunde ju gått värre (det kan alltid gå värre...)


My sweet Jenny, I'm sinkin' down...

...för snön den bara faller. Det betyder mer skottande för min del...

 

Skolan drog iväg på skidresa, och kvar står jag, alldeles ensam...hahah, jag valde det själv, jag klarar mig allt:P Det blir mer tid till plugg, ledig imorrn^^

 

Och igår, mina damer och herrar, gick undertecknad ett stort steg i rätt riktning, då jag lärde mig att knäppa med fingrarna ordentligt för första gången! Detta är inte ett skämt! (tyvärr.....)

 

On a less brighter note...

 

Mormor har nu till slut flyttat till ett ålderdomshem, där hon, sannolikt, får bo i resten av sitt liv. Vad det blev av hennes katt Busan vet jag inte. Mamma, (som btw. är sjukskriven p.g.a. utbränning/depression) säger att hon inte orkar ringa för att kolla. Inte vidare trevligt den här historien. Speciellt som det blir svårare att besöka henne i framtiden...


Memories Can Wheigh You Down

Ja de kan verkligen tynga dig. Minnen alltså. Nu har jag inget speciellt i tankarna, det här är titeln till ett spår från Up! Soundtrack. Ett mycket bra soundtrack till en mycket bra film. Har ni inte sett den? Då får ni skylla er själva. Eller bara gå och se den nån gång.

 

Förkyld är jag. Jepp, så är det. Inte megaroligt, meeeen det känns lite bättre än tidigare. (Inte megaroligt att läsa det här heller kan jag tänka mig men....)

 

Minnen har jag gått om. Nån gång ska jag gräva fram nåt som är värt att berätta.

 

Östra Real imorrn igen. IGEN people! When will we get enough? Efter morgondagen kanske, ska inte dit nån mer gång vad jag vet. Ska knappast säga mycket imorrn heller. Jag sitter på ett VG fick jag höra idag. Och det blir mycket svårt att höja mig, tydligen. Men men, VG bättre än IG, eller hur?

 

Nu har jag glömt vad jag ska skriva. Vilket bra minne jag har. Höhö. He.

 

Eller jooo, jag har kollat in mer på sånt här med fotografi. Tror nästan att det är det jag ska koncentrera mig på i framtiden. Och jobb i allmänhet då, jag sökte lite igår, får se hur det går.

 

Återkommer inom kort (en vecka eller så?) med nåt läsvärt!

 

 

 


All You Need Is Love

Det känns som ett budskap som alla världens länder borde lyssna till. För endast kärlek kan ju ta bort de kärnvapen som finns runt om i världen? Va? VA?

 

Kanske inte...

 

Well FN-spelen är i mångt och mycket över. Tyckte jag klarade mig ganska bra. När jag sen talade med Rickard Wallberg fick jag veta att detta faktiskt var fallet, och att jag ligger mellan VG+/MVG. Mycket trevligt. Han motiverade med att jag inte talade riktigt så mycket som jag borde ha gjort, men att det jag sa var sakligt, väl formulerat och intelligent. Mycket bra indeed!

Meeen, så har vi kvar generalförsamlingen. Kanske en sista chans att höja betyget? Jag är ganska nöjd, men om jag kommer på nåt att säga så är det klart man tar chansen! FN-spelen var intressant, lagom tråkigt ibland, men lagom spännande annars. En liten känsla av saknad finns onekligen.


GETTING! SO MUCH! BETTER! ALL THE TIME!

Getting Better av Beatles måste vara den musikaliska formen av Prozac. För 10 minuter sen mådde jag skit, nu mår jag väldigt bra plötsligt, helt fantastiskt! Tack Beatles, you've done it again!

Let's hope it's a good one, without any fears...

Jahaja. Ett nytt år. Igen. Fyller 20 i år. Svårt att tro. Ser snarare ut som 30.

 

NYC och Miami. Åker imorrn. Eller...idag. Idag åker jag. Fan, jag måste sova.


Fest på nyår. Folk var fulla. Och flummiga. Såna är människor. Speciellt på nyår.

 

2010. Året där allt kan hända.

 

Men inget gör ju det ändå, det vet man ju redan. Eller jag är kanske bara negativ?

 

I vilket fall:

Ha det bra. Vi ses.


And so this is Xmas, I hope you have fun...

Först:

Göra reklam för sin blogg på andras bloggar? Why? What? Idiotiskt. Irriterande. Leave me alone! >.<

 

Anywhooo (för att citera UrkMurk...)

 

Julklappar är inköpta. Tack gode Zark att det är över...

 

Norrland imorrn. Ingen dator. Men Iphone. Sms, ringa, whatever, ni KAN få tag på mig, men sen måste ni ju ha en anledning också...

 

Kommer hem måndag (kväll, tyvärr). Ska visst vara 30 minus i Norrland. Låter ganska illa tbh, men å andra sidan, av nån anledning gillar jag att utsättas för "extremt" väder ibland, kul att prova på vad man står ut med. Men ta det lugnt, jag tar inte livet av mig.

 

Hej hopp.

 

Och God Jul, till er alla :)


...

Tror inte jag kan skriva nåt vettigt på filosofin när jag mår såhär dåligt. Jag gråter fortfarande, det tar aldrig slut.

Mull of Kintyre

Plugga i Skottland kanske? Tja, jag överväger det iallafall.

 

 

Hade trevligt på mässan idag, speciellt andra rundan:)


Pagan Baby

Börjat lyssna en del på CCR (Creedence Clearwater Revival). Man får intrycket av att det är ganska enkla saker de spelar, men vad gör det? Det låter ju bra, trummorna har precis rätt beat, och gitarrspelet är bland det skönaste jag hört.

 

Annars försöker jag överleva utan House på tv. Det går väl...ganska bra. Större delen av året visas det ju inte, TV4 är ju så sega...

 

Mycket i skolan. Blä.

 

Jobbigt att vara megasugen att lira trummor såhär på kvällen, inte en chans att jag får lira nu.

 

Och dött på MSN också. Grape!


Get Back

Well, I'm back!

 

Inte mycket att säga tror jag. Var på gymnasiemässan i lördags. Stod hela dagen, hade allmänt kul. Var lite trött i benen efteråt.

Utgång på kvällen, ganska stort gäng som drog ut. Då menar jag mer än 5-6 pers. Många var det. Inte lika många som kom hem dock....(tillsammans med mig).

 

Var väl ganska trött i söndags kan jag nog tänka mig.

 

Sen så....jaaaa....

 

Fick tillbaka FN-resolution. Inget officiellt betyg, men jag fick, av Stefan, det inofficiella betyget "skitbra". Inte helt dåligt för ett första utkast! Inte mycket att ändra där, byta ut lite ord här och var.

MVG- på svenskan. Rysarnovell alltså. Inte helt dåligt för ett arbete som jag själv hade gett g+ på! Men så är jag kanske lite självkritisk...

 

Och fick som uppgift att redovisa en bok från 1900-talet. Fick också veta att jag INTE får ta Moment-22. Faaaan....hehe.....

 

Så har man fått sig den förbannade sprutan också! Var det här allt? Känner knappt nånting! C'mon, bring it on!

 

Har lust att "rädda världen" igen snart;)  (Internt, fattar ni inte, fråga inte).

 

Och så avslutar vi med en fin låttext:

 

Now Tom said "Mom, wherever there's a cop beatin' a guy
Wherever a hungry newborn baby cries
Where there's a fight 'gainst the blood and hatred in the air
Look for me Mom I'll be there
Wherever there's somebody fightin' for a place to stand
Or decent job or a helpin' hand
Wherever somebody's strugglin' to be free
Look in their eyes Mom you'll see me."

The highway is alive tonight
But nobody's kiddin' nobody about where it goes
I'm sittin' downhere in the campfire light
With the ghost of old Tom Joad


Mean Mr. Mustard.

Mean Mister Mustard sleeps in the park
Shaves in the dark trying to save paper
Sleeps in a hole in the road
Saving up to buy some clothes
Keeps a ten bob note up his nose
Such a mean old man
Such a mean old man


His sister Pam works in a shop
She never stops, she's a go-getter
Takes him out to look at the queen
Only place that he's ever been
Always shouts out something obscene
Such a dirty old man
Such a dirty old man


...

-Good afternoon sir, and 'ow are we today?

-Better.

-Better?

-Better get a bucket, I'm gonna throw up...


My Lucky Day

Kan ju börja med att säga att jag, när jag skriver det här, inte hittat på nån rubrik till inlägget. Det brukar jag göra först.

 

Jag tror att jag skriver det här mest som ett sätt att slå död på lite tid innan House.M.D börjar. (Vilket för övrigt, nu när jag tänker efter, är det enda underhållningsprogram jag fortfarande ser på. Hugh Laurie missar jag inte i första taget!)

 

Jag är så extremt rastlös just nu. Oftast när jag skriver på bloggen så är det vid ett tillfälle då jag inte känner någon direkt lust att göra något. Jag är inte trött, så det finns ingen anledning att sova. Inga direkt roliga individer är inloggade på MSN. No offense till de som faktiskt är det, men de enda som är det är folk som jag sällan om ens nån gång pratar med. Det finns flera som jag gärna pratar med (inklusive en som loggade in, men som gick offline nästan med en gång. blev jag just blockad?) men de tycks ha annat för sig. Jaha....

 

Kom just på något jag borde göra, men det försvann såklart. Brilliant. Hjärnsläpp tycker vi alla om, eller hur? Förresten så har det verkat som om min hjärna har pulserat hela dagen i ett sorts bedövat tillstånd. Det har gjort lite ont, men inte fruktansvärt. Jag kände dock att jag inte riktigt skulle klara av att sitta och meditera under studiebesöket i morse. Vissa trodde visst att jag sov, vilket då inte var fallet. Men då jag är precis så sjuk så att det ska vara plågsamt men inte riiiktigt så sjuk att jag borde stanna hemma, så hade jag lite svårt att koncentrera mig.

 

Jag har kommit på mig själv att sakna människor som tillhör mitt förflutna. Alla möjliga typer, som jag lärde känna på alla möjliga olika sätt. Samtidigt känner jag viss irritation över vissa av dom. Jag känner viss irritation över rätt många för stunden faktiskt, även om, säg, 3/4 inte förtjänar mitt missnöje. Måste vara mitt hälsotillstånd som ställer till tankarna för mig. (Jag är inte dum, har bara otur när jag tänker).

 

Nu vet jag förresten varför jag känner mig lite sur, och det är misstanken eller vetskapen att någon har blockerat mig på MSN. I vissa fall, som t.ex. folk som man aldrig pratar med som sen beslutar sig för att rensa upp kontaktlistan, kan jag förstå dom helt, och funderat på att ta bort överflödiga kontakter från min egna. Det finns en hel del som jag aldrig sagt ett ord till.

Men i vissa fall så har man iallafall en relation av något slag, eller man har iallafall haft, och det känns ganska irriterande när de bara stänger av en från sitt liv. Jag pratar inte om att göra det i en timme eller så, utan jag menar de som gör det permanent, eller en längre tid, och detta utan att ge någon direkt förklaring. För en sån som mig (som går stenhårt efter uttrycket "Man löser inga problem genom att ignorera dom", ett uttryck som jag kanske hittade på själv för övrigt, kommer inte på någon källa) känns det bara...elakt. Idiotiskt. Enormt frustrerande. Inte minst, för att ta MSN och blockering som exempel, för att jag omöjligt kan veta om någon blockerat mig. Det är endast något jag kan misstänka, men att inte få någon absolut sanning (kan) driva mig halft till vansinne. Tyvärr är jag väl en sån som inte står ut med att någon ogillar mig utan att jag vet varför.

 

Seriöst, var är alla människor? Inte en kotte på MSN.

 

Känner en stark olust till det mesta nu. Har för en gångs skull inte ens ångest över att jag är singel. Just nu känns det irrelevant för mitt liv och inte speciellt intressant. Detta trots att det finns folk jag "gillar". Nä fy fan, ikväll är inte en bra kväll för Jon Olof Rickard Rönn.

 

Bara för att lista ännu en sak som stör mig för tillfället: Svininfluensan. Anledningen till att den stör mig är inte att jag har den (det har jag inte), utan snarare att man inte kan hosta till eller erkänna sig lite krasslig utan att få en massa rädda (inte oroliga, rädda), blickar åt sig. Såg det idag på tunnelbanan. Låter inte klokt, men jag såg faktiskt hur folk såg lite oroliga ut när jag fick ett hostanfall. Man kan visst inte vara sjuk längre utan att stämplas som en allmän fara.

 

Känns som att jag har jagat upp mig själv nu. Jag borde försöka tagga ner, men det är så in i helvete svårt när ens vänner inte finns till hands för att tala med en. Jag får väl visa tålamod, antar jag.

 

Nu kom jag på titeln. Se ovan.

 


Miss You

Åh, förresten, stort grattis till Ellen uppe i Umeå som fyllde år för en vecka sen. Bättre sent än aldrig, eller hur? :)

Mississippi

Det slog mig just hur konstigt Mississippi stavas. Ganska många s, yes?

 

Jag är typ sjuk. Hostar, haft huvudvärk, halsont, kanske till och med feber. Var så länge sen jag hade feber så jag var inte riktigt säker. Lär ju inte vara med på gympan imorrn. Buddha center, weee....det låter väl kul? Att vara i Skanstull kl. 09:00 imorrn?

 

Huvudvärken återkommer sakta men säkert...och studierna hopar sig...

 

 

 

Suck....


Yes we're gonna have a party party....

27 Oktober.

 

Två personer som jag känner fyller år idag. Den ena känner ni, och han läser antagligen det här förr eller senare.

Den andra känner ni inte, och hon kommer antagligen inte läsa det här.

 

I vilket fall, stort grattis till de båda.

 

Har väl hänt en del senaste tiden. Varit i London en helg. Var nån Halloween fest, inte precis läskig men...

Varit på bio. Såg Up. Och den ska ni se. Up alltså. (Se Up...hohoo....)

 

Imorrn blir det krogen. Pepp!

 

 


Cry Baby Cry

SP07 borde läsa på fronter angående morgondagens Samhällslektion....ni kan finna det intressant;)

 

 

(Hur var det nu, skulle ni vara lediga hela morgondagen!?)


Gotta be goodlookin' 'cause he's so hard to see...

Känns som att skolan har fått "Come Together" på hjärnan, tycker att det sjungs en del olika versioner av den då och då. Den dummaste this far torde vara "Come Together, right now, over Olle", tätt följt av ett angrepp på min hjässa av två välbekanta upptågsmakare som tycks ägna stora delar av sin fritid åt att planera dåd av olika karaktär där jag ibland tycks ha en central roll (oftast som offret).

 

Detta är ganska kul i min mening btw.

 

In other news:

 

Jag är förkyld, och varit det länge. Enough already.

 

Jag drar till London på lördag, kommer hem måndag morgon (typ halv ett eller så).

 

Naturarna är i Spanien. Nej jag är inte avundsjuk...


Something in the way she knows...

And all I have to do is think of her.

Something in the things she shows me.

I don't want to leave her now.

You know I believe and how.


Jag älskar Beatles. Så är det bara.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0