Biggles tipsar om Bruce.

Ja de kan verkligen tynga dig. Minnen alltså. Nu har jag inget speciellt i tankarna, det här är titeln till ett spår från Up! Soundtrack. Ett mycket bra soundtrack till en mycket bra film. Har ni inte sett den? Då får ni skylla er själva. Eller bara gå och se den nån gång.

 

Förkyld är jag. Jepp, så är det. Inte megaroligt, meeeen det känns lite bättre än tidigare. (Inte megaroligt att läsa det här heller kan jag tänka mig men....)

 

Minnen har jag gått om. Nån gång ska jag gräva fram nåt som är värt att berätta.

 

Östra Real imorrn igen. IGEN people! When will we get enough? Efter morgondagen kanske, ska inte dit nån mer gång vad jag vet. Ska knappast säga mycket imorrn heller. Jag sitter på ett VG fick jag höra idag. Och det blir mycket svårt att höja mig, tydligen. Men men, VG bättre än IG, eller hur?

 

Nu har jag glömt vad jag ska skriva. Vilket bra minne jag har. Höhö. He.

 

Eller jooo, jag har kollat in mer på sånt här med fotografi. Tror nästan att det är det jag ska koncentrera mig på i framtiden. Och jobb i allmänhet då, jag sökte lite igår, får se hur det går.

 

Återkommer inom kort (en vecka eller så?) med nåt läsvärt!

 

 

 

Det känns som ett budskap som alla världens länder borde lyssna till. För endast kärlek kan ju ta bort de kärnvapen som finns runt om i världen? Va? VA?

 

Kanske inte...

 

Well FN-spelen är i mångt och mycket över. Tyckte jag klarade mig ganska bra. När jag sen talade med Rickard Wallberg fick jag veta att detta faktiskt var fallet, och att jag ligger mellan VG+/MVG. Mycket trevligt. Han motiverade med att jag inte talade riktigt så mycket som jag borde ha gjort, men att det jag sa var sakligt, väl formulerat och intelligent. Mycket bra indeed!

Meeen, så har vi kvar generalförsamlingen. Kanske en sista chans att höja betyget? Jag är ganska nöjd, men om jag kommer på nåt att säga så är det klart man tar chansen! FN-spelen var intressant, lagom tråkigt ibland, men lagom spännande annars. En liten känsla av saknad finns onekligen.

Getting Better av Beatles måste vara den musikaliska formen av Prozac. För 10 minuter sen mådde jag skit, nu mår jag väldigt bra plötsligt, helt fantastiskt! Tack Beatles, you've done it again!

Jahaja. Ett nytt år. Igen. Fyller 20 i år. Svårt att tro. Ser snarare ut som 30.

 

NYC och Miami. Åker imorrn. Eller...idag. Idag åker jag. Fan, jag måste sova.

Fest på nyår. Folk var fulla. Och flummiga. Såna är människor. Speciellt på nyår.

 

2010. Året där allt kan hända.

 

Men inget gör ju det ändå, det vet man ju redan. Eller jag är kanske bara negativ?

 

I vilket fall:

Ha det bra. Vi ses.