Everybody say, he sure look funny.

Det känns som jag har fått stark konkurrens om bloggandet. Det har det väl alltid varit iof. Kollade på statistiken nu och upptäckte att jag som mest har haft 14 unika besökare på 90 dagar. Hahahha, så populär var jag alltså:P

 

Var ju på begravning i fredags. Det var fint. Och sorgligt, såklart. Det var väl inte jättemånga som kom, de som väl var där var ungefär lika gamla som farmor var. Sen var det gamla vänner till henne, en gammal lärarkompanjon till exempel. Var ju min faster också. Farmors man P.G. var med. Jag tror jag aldrig sett en man så hopplöst förlorad i sorg. Han var nästan apatisk, sa knappt nånting, han grät inte ens, men det var det största beviset på att han verkligen verkligen verkligen älskade farmor.

Så var det ju farfar också. Det var inte direkt oväntat, men lite konstigt ändå. Jag kände ju inte ens igen honom. Hans röst var lite jobbig att lyssna på, han var tydligen förkyld och pollenallergisk samtidigt, det plus en ganska raspig röst gör att det var lite svårt att höra vad han sa först. Men det gick ganska bra ändå. När man inte har träffats på 11 år är det lite svårt att veta var man ska börja. Vad behöver han egentligen veta om mig? Vad behöver jag berätta för att han ska få en bild av hur jag är som person? Jag menar, det är en förbannad skillnad på 7 och 18, man är inte alls samma person. Detta till trots tyckte jag attdet med tiden blev ganska lätt att prata med honom. Och han var ju ganska angelägen att prata med mig (och mina syskon).

Apropå det, ibland undrar man om man kanske mår bättre av att vara mindre intelligent. Min bror satt stilla under hela begravningen, och smålog under hela proceduren. Såvitt jag kan förstå förstod han inte alls vad det var som egentligen hände, men han tycktes förstå att han var tvungen att hålla sig tyst, vilket han faktiskt var under hela den timme som gick. Jag är inte säker på om han har förstått att farmor är död, eller vad ens döden innebär. Han verkade iallafall inte berörd.

 

Hade nästan glömt, men farmor skulle fyllt 77 idag. Hon blev ju inte ens gammal...

 

Sen var det väl Göteborg...konstigt att bo på hotell i Sverige. Fick en bra frukost buffé iallafall. Med svenska pannkakor! Inte amerikanska, svenska! Gick sen omkring i Göteborg i 3-4 timmar typ (i kostym skor). En massa människor, det var tydligen nån form av maraton. Åkte hem med flyg vid tretiden. Kom hem.

Sen var det lite ut på stan med Malin. Alltid trevligt:)


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du får göra mer reklam för bloggen;)

jag och Jocke utan kniven kanske nämner din blogg i något inlägg ;)

2009-05-18 @ 21:48:39
Postat av: Jocke med Kniven

Du får göra mer reklam för bloggen:)



Jag och Jocke utan kniven kan nämna din blogg i vår blogg så dfår du göra desamma så får vi mycket besökare:)

2009-05-18 @ 21:50:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0