Sometimes you're up, sometimes you're down, when you find that you're down, well just look around!
Idag har jag haft en ganska intressant dag.
Mitt trumset kom äntligen fram till affären, så det var bara att hämta.
Tyvärr snackar vi tunga saker, tre lådor (en liten, två stora).
Så jag var tvungen att åka fram och tillbaka. Det var rätt jobbigt, och lådorna var tunga som bara den.
Väl hemma var det bara att sätta ihop fanskapet, vilket tog ett tag, men klart värt det, nu kan jag lira hemma också!
Under dagen har man träffat flera typer av olika slag som kanske förtjänar en liten beskrivning.
1. Killen i musikaffären. Han sålde ett par hörlurar åt mig, orginalpris 750SEK, jag fick dem för 600 jämnt. Spontana rabatter gillar jag!
2. Killen som hävdade att han inte kunde hjälpa mig bära lådan då han "har en påse"...jag menar....the hell? För det FÖRSTA: Jag bad aldrig om hjälp. Jag bara la ner lådan på gatan för att vila armarna då han gick förbi. För det ANDRA. Vad är det för ursäkt!? Jag hade påsen med hörlurarna i ena handen och lyckades ändå bära fanskapet till Tunnelbanan, spårvagnen och sen hem.
3. Tobaksaffärsägaren som tog en rökpaus medan jag gick förbi med den andra lådan. Han hjälpte mig då jag höll på att tappa kontrollen över det hela. Tappa nästan då han kom till undsättning. Cheers mate!
4. Stackarn som bröt foten på tunnelbanan. Tåget stod stilla 20 minuter medan man väntade på ambulans.
5. Tonårstjejerna som så gärna ville veta vad det var som hände med stackarn så de sprang dit för att "kolla" (stirra?). Öhm....okej?
