Midnight Rambler

Okej, så det är egentligen inte midnatt, men det är sent/tidigt.

So what? Vad har hänt?

Tja, pluggat, sovit, ätit, promenerat.

Hade besök av Simon "Simp da pimp" Wiklund igår.
(Ingen kallar honom det på allvar, men det hände förr i tiden).
Mina föräldrar drog till New York idag (eller tja, igår, fredag).
Syrran och jag är alltså hemma ensamma i en vecka. För vilken
supande tonåring som helst skulle detses som något underbart,
men jag bryr mig inte. Dom åker ofta bort utan oss. Nykterist är jag också.

Samtidigt känner jag mig orolig.
Det känns som om mitt sociala liv håller på att gå under helt, alltså bli värre
än vad det redan är. Jag har blivit lika paranoid som jag var förut, d.v.s. övertygad
om att alla vill bara bli av med mig. Trots att folk är snälla mot mig så känns det som
om dom bara ler på ytan...så få vänner som jag har vill man inte bli av med nån av dom.
Ett problem är väl att folk inte vill såra en genom att berätta vad dom inte tycker om om en.
Men hur ska jag då kunna bättra mig om folk aldrig berättar vad jag gör för fel?
Om ni känner mig, och tycker jag är jobbig, SIG TILL MIG, annars kan jag inte göra något åt det.
Detta uppmanar jag till alla som känner mig som läser detta. Om sanningen inte är så trevlig, så
kan det knappast vara sämre än att leva i en lycklig lögn....för jag hatar lögner...

Oooooh, heavy stuff idag...men ibland får jag depressionsåterfall, so watcha gonna do about it?
Gonna fight it!
Gonna fight it!
Gonna fight it.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0